Astrid Lindgrens barnsjukhus
2015-04-19 ღ 11:19:16
Vilket avslut på veckan! Jag gick hem i fredags eftermiddag med hopp om sömn och en mysig ledig helg med bla en tur ut till Rönninge by och husvisningar .. men de blir ju aldrig som man tänkt sig. Vi ligger inlagda på barnsjukhuset här på Karolinska sen i fredags kväll. Det började i fredags av att Meja blev sjuk, förkyld som hon varit typ hela hösten/vintern, eftersom hon har astma så blir de extra tungt för henne att andas och hennes trånga luftrör får kämpa för att orka vilket såklart tär på henne. Vi har vid andra tillfällen åkt in till barnakuten Danderyd för att få hjälp med att inhalera då
vi märkt att våra mediciner hemma inte räcker till. Samma sak i fredags, hon är febrig och matt, äter/dricker inte, och bröstkorgen hoppar fram och tillbaka och hennes andetag låter som en gammal traktor. Vi var i valet och kvalet på att åka in för vid 20.00 tiden så somnade hon i sin säng och verkade så trött men så kom vi överens om att åka, hellre nu än mitt i natten. När vi kommer in förklarar vi läget och vi får träffa läkare direkt. Han ser att hon behöver inhalation men börjar titta på hennes naglar, som är blå. Han börjar prata om att syresättningen (?) är låg och får lite bråttom .. vi får följa med in ett annat rum där en sköterska ska inhalera. Jag håller Meja i knäet och sköterskan startar maskinen, efter bara några sekunder "försvinner" Meja, hon orkar inte hålla upp ögonen och sköterskan börjar slå till Meja försiktigt på kinderna och ber henne vakna, hon ber Erik hämta läkaren ( här har hon ett stressigt tonfall ) och hon flaxar fram och tillbaka mellan maskinerna och Meja får en syrgasmask, en annan sköterska kommer in och hon ber henne ringa ambulans med blåljus (!!!) Eh?? Jag har panik! Mina ben börjar skaka och jag klarar inte av att hålla i Meja,.. jag känner panik i hela kroppen och jag får inte fram ett ljud. Jag vet inte om det går 5 minuter eller 15 innan ambulansen är på plats, allt blev bara svart och allt jag kan tänka på är döden. Jag vet inte när jag börjar gråta men en sköterska tar tag i min käke och säger att allt kommer gå bra. Jag frågar om Meja kommer dö, det är det ända jag kan tänka på varav hon säger nej. Jag minns oxå att jag frågade vad som hänt om vi inte åkt in .. Och jag fick svaret att inte tänka så. När Meja var fastspänd på båren så sa sköterskan oxå att nästa gång vet ni bättre och ringer ambulans på en gång. Skakad och förtvivlad åkte jag med i ambulansen och Erik körde efter i bilen. Jag fattade ingenting! Va fan hände?? Frågorna bara snurrade i huvudet.. var Meja nära döden? Vad hade hänt om vi inte åkt in? Vad hände med syresättningen? Kan man dö av det?
Vi blev väl omhändertagna här på Astrid Lindgrens, vi kom in vid 22 och klockan hann bli 01 innan vi fick rum ( alla prover som skulle tas ) och innan Meja fått alla slangar och dropp inkopplat till sängen och vi bestämt att vi skulle sova omvartannat så någon var någorlunda utvilad så blev klockan 02.30.
Idag är det söndag och klockan är 11. Dom här dagarna har varit en bubbla..
det känns som vi bara sovit och sköterskor har kommit in var 3:e timma för att inhalera, ta prover och kolla läget.
Nu inväntar vi läkare .. vi kanske får åka hem idag om Meja orkar andas själv.
1 Kommentarer
· Nathalie Rännare
Usch vad hemskt! Tur att hon mår bättre nu! ❤️❤️ Kram!
Trackback
