Ja. Igår hade jag "down-dag" eller snarare en downdag blandad med sanningen och verkligheten gällande mig själv. Sen Meja kom till världen så har jag bara tänkt på henne och prioriterat henne till 110 % men igår började jag fundera över mig själv .. nu pratar vi alltså jag efter graviditeten. Jag är mig själv men jag känner hur det har väckts känslor i mig som inte fanns förut. Jag känner mig mer ansvarsfull, jag känner en rädsla jag aldrig känt förut, jag känner mig mer harmoniskt och lugn, jag känner så mycket kärlek jag aldrig upplevt, jag känner genuin lycka, och framför allt, jag känner mig tacksam. Tacksam över livet. Att jag får vara med om något så underbart.

 

Men. Så kommer vi till den kanske lilla biten som egentligen kanske inte spelar någon roll.. eller som vänner/bekanta säger.. - Ää du har ju precis fått barn. Men jag fungerar inte på det sättet. Alla pusselbitar i mitt liv måste vara bra annars mår jag inte bra. Jag har mina fantastiska vänner, min älskade familj, min underbara släkt, mitt hem-min borg där jag trivs som bäst och så kommer vi till mig själv. Jag måste få säga att jag själv är fåfäng. Min självkänsla har det aldrig varit fel på, jag vet vad jag tror på och vad jag vill men jag kan oxå erkänna när jag gjort fel och är duktig på att säga förlåt. När jag vill förlåta. 

 

Mitt yttre har jag alltid brytt mig om, jag lägger gärna pengar på ögonfransförlängning, pedikyr, manikyr, 500 :- på make up om jag ska på fest, spraytan, vaxningar, nya kläder.. - you name it!

Efter graviditeten känner jag mig ..hemsk. Mina gravidkilon är borta redan sen första veckan men var är min kropp? Det sitter kvar en liten klump på magen som inte försvann med kilona. Det ser ut som en tiger klöst mig på magen. Jag är blek. Celluliterna har fest på mina lår. Jag har fått något konstigt amningshår.. flottigt och ovårdat. Jag luktar kroppsvätska och sur mjölk hela tiden. Jag ser ut som ett par ben och två par bröst ( de är enorma nu när jag ammar ) Jag kan inte ha på mig vanliga kläder så allt ska vara amningsvänligt, dvs fult.

Mina fötter är helt plötsligt inte stl 37 längre.. så ALLA mina skor. Det dyker upp plitor och finnar lite överallt på konstiga ställen, typ armen. Min hy är alltid lite röd och irriterad ( trots att jag skonat den från smink i flera månader nu ) Jag är alltid varm och svullen. 

Jag känner mig hemsk. 

 

Min man tittar på mig som jag är det vackraste han sett och tack och lov för det.

Men min sista pusselbit har lixom tagit semester.. och nej jag klarar inte av fler, " du har ju precis fått barn"!

 

Kalla mig ytlig men jag har kommit dit jag är idag med mitt självförtroende.

Tur att alla mina andra pusselbitar är så starka så detta är kanske egentligen bara en bagatell?

Vem bryr sig om jag är ful? Jag har ju precis fått barn.